Kalle, en man i dryga 30-årsåldern boende i Melleruds kommun, vill vara anonym.
– Anledningen är att jag ska åka tillbaka till Ukraina och det finns motståndare som vill kartlägga vilka som krigar på Ukrainas sida – särskilt utlänningar som jag, säger han.
För tillbaka till fronten ska han. Först ska Kalle klara av punkter på sin bucketlist, som skidresor, skridskoåkning, hälsa på hos familjen, renoveringsprojekt hemma med mera.
– Jag följer utvecklingen i Ukraina när jag jobbar och troligen åker jag tillbaka om några månader, konstaterar Kalle.
Militär bakgrund
Kalles bakgrund är genomförd värnplikt, han har ingått i utlandsstyrkan två gånger, är utbildad ammunitionsröjare och ingenjörssoldat.
Men varför åker du dit och utsätter dig för farorna vid fronten?
– Detta är det stora fosterländska kriget som avgör Europas framtid och ryssarna ska inte besluta om Europas framtid. De behöver få en ordentlig ögonöppnare. De som krigar på Ukrainas sida, och det är många olika nationaliteter, försvarar inte bara Ukraina utan hela Europa. Jag har en militär bakgrund och vet mer än gemene man i Ukraina som inte gjort militärtjänstgöring. Dagen efter Rysslands storskaliga invasion tog jag beslutet att strida för Ukraina.
Internationell legion
Kalle gick in med öppet sinne för att se vad Ukraina behövde hjälp med. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj meddelade att han skapat en internationell legion dit utländska militärer välkomnades.
– Jag tänkte ”Där finns en väg in” och åkte till Ukrainas ambassad i Stockholm och anmälde mitt intresse. Jag blev hänvisad till den ukrainska internationella legionen.
Skrev kontrakt
I slutet av mars 2022 reste Kalle till västra Ukraina och skrev kontrakt med Ukrainska försvarsmakten fram till december 2023. Han skickades direkt till Kiev.
– Kiev var en spökstad, allt var stängt och många hade flytt eller barrikerat sig. Zelenskyj hade stoppat all manlig befolkning i stridbar ålder från att fly. Det var en rörig tid, folk från hela världen var där. Mest européer, men också australiensare, sydamerikaner, vietnameser och japaner.
I maj förflyttades Kalle till Mykolaiv i södra Ukraina, under några veckor deltog han i spridda uppdrag. Det var mycket dramatik mellan grupperna.
– De flesta är idealister som mig, men en del är idioter med stora egon så det blev intriger och strul. Det var en ohållbar situation, legionen fick order att återvända.
Missnöjet var stort efter operationen, många bröt sina kontrakt eller hittade andra enheter.
– Av 100 man var bara nio kvar.
Gruppen höll observationsposter öster om Mykolaiv. Här upplevde Kalle artilleribeskjutning, klusterbomber och raketer för första gången. Hans grupp understödde ett anfall som gick bra – inledningsvis. Ryssarna blev tagna på sängen och fångar kunde tas.
Fylleslag i kommunhuset
– Men sedan blev det förvirrat. Vi var några som höll en korsning, medan andra hade ett fylleslag inne i kommunhuset. Nästa dag blev vi avlösta och vi lämnade med fångarna. Det var lite synd, för vi kom lokalbefolkningen väldigt nära. Det är så märkligt, de vill trots allt bo kvar med sina djur. Det finns verkligen ett jädrar anamma i ukrainarna.
Nästa uppdrag var i staden Severodonetsk i området Donbas.
– Vi låg 50 meter från ryssarna Det blev skottlossning åt båda hållen. Där satt vi i två veckor, i värmen. Vi hade mat och vatten, men duschade från vatten som kom från läckande rör.
Dagliga bombningar och raketbeskjutning följde. Men inga skadades i Kalles grupper.
Omgruppering följde med nytt uppdrag vid södra frontlinjen. Där bodde Kalle och hans grupp i en spannmålssilo i Zaliznychne.
– Ska man vara skyddad vid krig kan jag verkligen tipsa om spannmålsilos.
De gick för att befria byn Dorozhnyanka och hamnar i ett tre kilometer långt ingenmansland.
Splitterskada
– Vi förbereder för ett anfall genom att söka vägar, röja minor, gräva nya observationsposter med mera. Under ett uppdrag går jag in i en snubbeltråd kopplad till en handgranat. Då fick jag splitter i armbågen. Som tur var hade jag skyddsglasögon för de blev inbuktade på ett ställe.
Kalle kördes till ett fältsjukhus och sedan vidare till ett annat sjukhus.
– Personalen tyckte det var roligt med utländska patienter och fotade oss. De tog ut splittret och jag fick vila i en vecka. Polisen gjorde till och med en brottsutredning!
Under vilan passade han på att delta i en strandfest.
– För det mesta är det bara roligt, det är egentligen bara lite tid till elände. Ukrainarna är otroligt lätta att ha att göra med, de är en väldigt stöttande befolkning.
Nästa uppdrag var en gryningsattack med soldater från Georgien på ena sidan och Vitryssland på andra.
Blir du inte rädd?
– De flesta fungerar i en sådan situation, man är såpass fokuserad i det läget.
Hela september tillbringade Kalle vid fronten. Ryssarna sköt för att kolla var legionen var belägen.
Stor offervilja
– Det var total oreda, även bland ryssarna. Men de klarar sig på grund av att de är så många. Ryssarna har många bra förband, men också otroligt dåliga. Man häpnar över deras offervilja.
Natten innan ett planerat anfall i oktober hör Kalle klusterbomber.
– De träffar taket i huset jag befinner mig i. Det blev ett stort hål, jag hann inte ens ur sovsäcken som såg ut som ett durkslag efteråt. Jag träffades av cirka 20 splitter på hela baksidan av kroppen. Men jag kunde fortfarande klättra ner på marken.
Kalle behandlades åter igen på sjukhus.
– Personalen blev ännu gladare denna gången och det blev ny fotosession. Ukraina har en mycket bra vårdapparat.
18 dagars spa
Efter en månad på sjukhus skickades Kalle till en kurort i Litauen för rehab.
– Det var som ett spa i 18 dagar. Helt absurt, vi fick behandlingar med het lera, vattenjympa, bjöds på olika teer med mera. Jag kunde åka snowboard och skidor. Detta är ett samarbete mellan Ukraina och Litauen. Man får fickpengar och en reseförsäkring. Volontärer kör bussen tillbaka till Ukraina.
Blir gruppchef
När han återvänder utses Kalle till gruppchef. Men det är rörigt med massor av intriger, trasiga fordon och vid ett uppror försvinner en fransman med några soldater.
– Bara en liten grupp blir kvar. Vi låg på träningsläger två veckor i januari 2023.
Order kommer att ta sig till Zaporizhzhia. Kalle ska fungera som markförbandschef vid ett större anfall.
Deltar gör fyra grupper från legionen och den lokala polisenheten.
– Men det blir rörigt, det går inte att kommunicera med andra enheter. Den svenska enheten fungerade i alla fall bra. Delar av förbandet hamnade fel och flera såras.
Haglar tegelstenar
Kalle återvände till Kiev för några veckors ledigt. Därefter reser gruppen till Bachmut. Där träffar en kryssningsmissil huset de vistas i.
Det haglar tegelstenar och annan bråte över mannarna. Kalles händer skadas, flera begravs i massorna och en avlider. Kalle gör sin tredje vända till sjukhuset och får händerna bandagerade.
Bachmut får inte falla. Det smäller hela tiden och kryllar av drönare. Kalle ingår i en grupp med sju soldater som ska hålla sin position.
– Det kändes inte så lovande där. Vi såg många döda och sårade, det var riktigt blodigt. Vi höll positionen, till ett högt pris. Men ledningen var nöjda.
Det kommer nya order och fler strider följer. Under augusti-september 2023 är Kalle på träningsläger. Nu väntar hans sista rotation, varje rotation varar i tre månader. Tillsammans med de lokala brigaderna ska hans grupp befria den sista lilla delen av Kharkiv Oblast.
Bara 25 meter bort
– Ryssarna hinner attackera först, så det handlar om att försvara sig och hålla sin position. Vi gräver ner oss och sikten är bara 30-40 meter. Ryssarna är bara 25 meter från oss när de anfaller. Det blir eldstrid och flera ryssar träffas.
– Vi får brist på ammunition. Sedan blev det verbalt tjafs mellan ukrainare och ryssar. Ryssarna vädjar att vi ska sluta skjuta, då har vi bara 1,5 magasin kvar så det var kris. Vi vädjar om undsättning och får hjälp så vi kan släpa bort våra skadade.
Nästa dag fortsätter anfallet, men i radion kan Kalle höra att ryssarnas befälhavare säger att de bara har tre man kvar.
Den ukrainska positionen faller en vecka senare, men då har Kalle lämnat platsen.
– De ryska befälen kallar sina män för kött. De har spärrförband som skjuter ner soldater som vill fly, upplyser Kalle.
Köpte hus
Kalle har förälskat sig i Ukraina och folket där. Han köpte hus i Ukraina i november 2023, fem mil från fronten – på befriad mark.
– Jag ville ha något kvar där som jag kan åka till när jag är ledig hemma. Det är en liten byggnad med plåttak, jordkällare, garage och liten ladugård i en liten by med 700 – 1 000 invånare. Jag har redan påbörjat några byggprojekt där.
Ditt värsta minne?
– Det var när jag låg på sjukhus och fick veta att min bästa vän i Ukraina stupat under en operation jag inte deltog i.
Hur tror du kriget slutar?
– Jag tror ryssarna förlorar. Men Ukraina måste få en säkerhetsgaranti, annars ger de aldrig upp. De vet att de förlorar allt om ryssarna vinner. Jag vill egentligen bara att kriget ska ta slut. Sedan vill jag se segerfesten – det blir garanterat det bästa partyt på 100 år i Europa.
